onsdag
Kanske ska berätta för er varför mitt humör går som en bergochdahlbana
egentligen.
Jag har blivit allergisk mot min hund och kan inte ha kvar henne. Hon ligger
ute för omplacering nu men om vi inte hittar någon så måste vi avliva henne.
Vilket kommer att bli nästa vecka isåfall.
Jag är så himla ledsen så jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen,
hon har ju varit min och Johannes hund i 2 år nu och att det här händer
samtidigt som vi gör slut är en marddröm. Att tappa dom 2 närmaste på en
och samma gång är hemskt.
Men jag vet att jag klarar det. Jag hoppas för allt i världen att jag hittar någon
som kan ta henne och ge henne världens bästa liv.
Jag har skyllt på andra saker som om att det hade varit det som gjorde mig ledsen
och arg men det är det inte. Det är min lilla Skrållan. Min älskade lilla vovve.
I skrivande stund så ligger hon i mitt knä med huvudet på tagentbordet.
Hon är så himla fin och så himla go. När jag är ledsen kommer och hon
och tröstar mig och har ingen aning om att det är henne jag sörjer. ♥
