Nelly Bokestig Engberg

Jag vet inte vad jag ska göra. Jag sover inte på nätterna längre. Så fort jag lägger mig i
sängen så känns det som om att jag blir instängd på något vis. Det är för varm, för kallt,
för litet eller för stort.
När jag sover själv lyckas jag alltid somna men då vaknar jag 10 gånger per natt istället.

I lördags när Petra sov över sov jag riktigt bra, jag slocknade på 3 sekunder och vaknade hur
pigg som helst. Då hade vi gått på stan, kollat in julshowen på våningen och avslutade med en fest
hos Jocke och en promenad i regnet hem.
Jag börjar fundera på om det är de som saknas, att ha kul.
Det var längesen jag skrattade som då.
Jag vet inte om det är för att jag har varit hemma precis hela hösten och bara "myst" som gör att
jag inte kan sova. Sömnen kanske tar slut?

Grejen är den är jag fortfarande är lika pigg på dagarna trots nätterna men det gör att jag känner
mig helt trasig innombords. Jag går på skolan, går ut med hunden, tränar och umgås men det är inte
med glädje längre. Mer som om att det blir på komando, man gör det för att man måste.

Jag vet inte vad jag skulle behöva mest, åka upp till Åsele till mormor och morfar eller faktiskt börja
gå in i gamla vanor med skratt och vänner som gör att man aldrig vet vad som kommer komma.
Jag levde liksom på spänningen förut. Varje helg var ett äventyr.
Den ända säkra var att avsluta varje kväll på subway för att köpa in frukostkakorna.