Nelly Bokestig Engberg

Jag är så kär så skulle jag dö imorgon skulle jag dö som världens lyckligaste människa.
Johannes jobbar till nio ikväll så jag trodde att det skulle bli en pojkvänlös dag men
jag hade sån tur att han ringde och ville äta lunch/middag med mig på hans rast :) Hihi.
Det blev en pizza för min del, det är så skönt att sitta ute på en resturang och käka.
Man pratar liksom om allt mellan himmel och jord bara för att man vet att man måste
iväg om en liten stund.
Hemma vet man ju vart personen är så då blir det mer att man ligger och gosar eller
bara pratar lite löst hela tiden.

Det var iallafall super att få träffa han en timme i vårsolen och få lite pussar som man
kan leva på tills nästa gång vi ses (ikväll).
När jag kom hem så gick jag och Skrållan runt södra allén, försökte få till en powerwalk
men hon ska ju bara stanna hela tiden och lukta på allt.

Både igår och idag så är jag blommig. Det känns så grymt bra att ta fram vårkläder
och tygskor igen. Äntligen lite ljus i mörkret som man säger.
Har insett att det här med kläder är nog inte min grej egentligen. På skolan hade jag linnet ovan,
kavaj/jacka och sommarskor men så fort jag kom hem slängde jag på mig Johannes tröja och
conversen. Bekvämt is the shit! Sen finns det ju inget bätte än pojkvännens kläder...

Nu ska jag snart möta upp Petra för Body Attack, solarium och skvaller :)