Nelly Bokestig Engberg

Söndag eftermiddag efter en gatufestvecka.
Gatufesten... Veckan som innehåller allt. En av de bästa veckorna på året.
Man träffar både gamla och nya vänner, skrattar och gråter. Får blåmärken
och något litet ärr för resten av livet. Det är underbart!

Det gör alltid lite ont i hjärtat när det är över. Man känner saknad till närheten
och all glädje som sprids där nere på torget.

Jag och Johannes har fått en lägenhet iallafall, på fredsgatan. Fredsgatan 10!

Det är blandade känslor. Jag kan knappt bärga mig för att få bli Johannes sambo.
Jag ska vara den bästa sambon i hela världen.
Jag ska pussa på honom varje morgon och kväll i sängen. Jag tänker laga middagar
och tända ljus. Göra te och varma mackor som kvällfika framför en film.
Ropa "Älskling, jag är hemma!" när jag kliver in genom dörren. Baka kakor och bullar
så att det alltid finns mysfika. Göra allt för att han ska vilja komma hem till mig varje dag.

Men sen är det de här gamla. Det som är hemma nu.
Pendla mellan mamma och pappa. Jag kommer inte bo kvar hos någon av dem nu.
Mitt rum kommer att försvinna hemma hos mamma!
Jag kommer inte längre kunna gå in till Sebastian och ligga på hans säng och prata
och kolla på dåliga youtubeklipp på datorn.
Inte prata med mamma och alla världens värdsligheter.
Mitt rum hos pappa kan jag garantera att det blir ett ytterligare ett gitrarrrum. Mina rosa sovrum.
Rummen som jag blev vuxen i.

Det kommer bli omtumlande det här men det är spännande, Johannes kommer numer
att vara min "huvudfamilj". Familjen som jag kommer hem till varje dag.
Men han är min älskling, jag vill ju leva mitt liv med honom. Så bor vi ju faktiskt med varandra
till 99% redan nu. När jag tänker efter.

Om c 3 timmar kommer han att hämta mig. Då ska vi börja packa grejer i hans rum.